Jag tänker avsluta detta urval av målningar med självporträttet "Fame and fortune", målad 2003. 

Det finns något som kallas för "musiker-musik" och det är musik och nästan bara musiker lyssnar på. Oftast är den rätt nischad och uppskattas inte av folk i allmänhet. "Fame and fortune" är för mig ett konstnärs-konstverk. Jag gillar tavlan mycket. Men de flesta som jag visar den för, som inte själva är konstnärer, tycker inte att den är så intressant.

"Fame and fortune" är exakt som jag kände mig när jag försökte klura ut hur jag skulle måla för att vara personlig, hitta mitt uttryck, nå framgång... Att låtsas att man är i en öppen kreativ process medan man egentligen bara vill veta vilka knappar man ska trycka på för att ta sig framåt och uppåt... Då hoppade den här kråkan fram på duken, halt, naken, könlös, blind och knappast med förmåga att flyga.

Det är bra att komma ihåg.