När jag sitter och har de snygga pressbilderna framför mig är det intressant att minnas hur "Sugar for my honey" började.

Det var 2004. Jag längtade efter att pröva min egen styrka. Jag ville se hur mycket jag kunde, hur stort jag klarade. Så jag formulerade två idéer; "Sugar" och "Love Rags". Jag skrev ned dem på ett varsitt A4 och funderade, skickade det till några vänner och frågade vilket de tyckte var bäst. "Love Rags" var i korthet en modevisning / teater / modern dansföreställning där dansarna hade sina kläder, och inte sin kropp, som utgångspunkt. "Sugar" skulle handla om accessoarer och där skulle konstnärsmaterialet vara godis, det visste jag. Kommersiellt var projekten lika omöjliga att beräkna.

Där och då, när jag satt i soffan i vardagsrummet med två idéer på varsitt papper, visste jag inte att jag under så lång tid skulle leva med detta projekt. Projektet skulle bli det första jag tänkte på när jag vaknade, det sista som jag släppte innan sömnen kom. Att leva med fokus på bara en enda sak är krävande, utmanande och en förförande lyx.

Jag valde att börja med "Sugar" - det skulle vara klart inom ett halvår, sen skulle jag göra "Love Rags", trodde jag. Det visade sig att "Sugar" tog mer än ett år att göra, och Love Rags har jag fortfarande inte gjort.