Varumärkesbyggande konst är konst som hjälper ett företag eller
en organisaton att bygga sitt varumärke, internt eller externt.
Varumärkesbyggande konst är konst som skapas och lever
under kommersiella förutsättningar.
 
Orden "kommersiell" och "konst" går enligt vissa inte alls ihop.
Men om konsten inte kan vara kommersiell behöver den ju få sin näring någon annanstans ifrån - då blir den hänvisad till anslag och bidrag från staten. Och det jag frågar mig är - varför ska det vara så? Vem vinner på att kulturen har en beroendeställning till statens välvilja och politiska beslut?

Här beskriver jag några av de kommersiella konstprojekt jag genomfört. Min genomgående erfarenhet är att alla företag jag jobbat med har varit intresserade, engagerade och fulla med nyfikenhet och respekt inför det konstnärliga arbetet.

Jag vill även inkludera ett citat från min debattartikel i DN Kultur den 21/5 2007 "Kulturen måste våga flyga";

Som konstnär som gärna arbetar med kommersiella förtecken får jag ofta frågan: "Men gör du vad du egentligen vill?" Den frågan bygger på en föreställning att vissa pengar lättare suddar ut personlig vilja och integritet än andra. Frågan förutsätter att det är skillnad på mig och på de konstnärer som får sin huvudsakliga försörjning från bidrag och stöd av olika slag. De följer sitt konstnärliga kall, jag ligger i riskzonen att förblindas av mammon. Är det någon som på fullt allvar tror att konstnärer av en slump känner inspiration att arbeta med barnteater samtidigt som det anslås en ansenlig summa pengar för att stödja barnkultur?
Och är det någon som dömer ut det som skapas på grund av
detta sammanhang, eller bedömer man de enskilda verken utifrån sin egen kvalitet?

Läs hela artikeln på
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=2502&a=652264