 Jag vill börja med att visa den här tavlan. Den är målad 2003 i akryl. Jag skulle inte säga att den är en speciellt representativ tavla, snarare är den ett ganska udda verk. Men hur den kom till tycker jag säger en del om vad måleriet är för mig. Bakgrunden är att jag höll på att förbereda ett stort konstprojekt som skulle visas på Kulturhuset i Stockholm under kulturnatten. De hade gett mig och mina samarbetspartners preliminära ”Ja” hela vägen och full av entusiasm hade jag lagt ner hundratals timmar och hela mitt hjärta på att förbereda projektet som skulle bli mitt största hittills. Jag jobbade från tidig morgon till sen kväll tills de ringde mig och berättade att tyvärr skulle det inte gå att genomföra. Pang. Alla som varit med om liknande saker vet hur ont det gör i ett flöde springa in i en vägg som man inte kan ta sig runt. Ilska och sorg blandas med maktlös frustration. Jag kunde inte göra något vettigt på flera veckor. Tills jag tog fram mina akrylfärger och sakta började måla. (Olja fungerade inte av praktiska skäl, jag bodde då i ett kollektiv på Södermalm och hade ingen separat ateljé). Penseldrag för penseldrag tog jag mig tillbaka till ytan och till lusten att skapa. Som en liten ironisk kommentar kallade jag tavlan ”I´m growing slightly mad” även om den för mig innebar det exakt motsatta.
|
